Fredag 12/2.
Jahapp. Då satt man här framför The voice och dricker en kopp Hallonbladsthé.
Igår var en mkt annorlunda dag.
Det hela började supermys, med att jag och Madde traskade ner till stan för att kika runt lite.
Vi gick till MQ och köpte oss ett varsitt urtjusigt halsband. (Hade presentkort kvavr från förra året som jag var tvungen att göra åt)
Sen gick vi till Smycka och Madde köpte en ny kedja till sitt Thomas Sabo halsband som hon fick av oss i 20års present.
Efter det ringde vi Erika och Charlotte och kolladevar dom höll hus, för att sedan gå och luncha Orions grymt goda sallad.
Där satt vi ett tag och tjatade strunt.. Väldigt trevligt faktiskt.
Sen när vi gick därifrån var jag och Erika tvugna att slinka ner på Åhlénstoaletterna..
(man är ju typ konstant kissenödig nuförtiden)
Så när jag var klar och skulle dra upp mina trosor och tajts.. så rinner det som vatten ner för mina ben!! Sipprar vatten liksom..
Panik och tänker "Sa jag säga till dom andra?? Eller? Det är väl för tidigt? Är det vattnet som går?? Kissade jag på mig?? Ska jag låtsas som ingenting??"
En miljon tankar flög igenom huvudet. Men konstanterade väldigt fort att, Nej, jag kissade inte på mig.
Jag drar iaf upp tajtsen och öppnar dörren och säger till dom andra " öhh... jag tror mitt vatten gick eller nåt!?"
Dom fick nästan mer panik än jag.. Erika " Åh herregud vad ont i magen jag fick nu" , Madde " Åh, nu mår jag illa för jag blir så nervös" och Charlotte " Åh, tänk att jag får vara med om något sånthär!!"
Haha..
Jag har ingen aning om vad jag ska göra härnäst.. Så jag ringer mamma för att höra om hon vet.
Hon misstänker också att vattnet har börjat gå och bestämmer sig för att komma och plocka upp oss, så jag kan åka hem och ringa Förlossningen.
Under tiden ringer jag Magnus och säger att vattnet nog har gått. Han får panik och får fram att jag ska hålla emot så han hinner hem (han var och jobbade i Vårgårda), jag försöker förklara att så fort går det nog inte, för jag har inte det minsta ont.
Kommer hem och ringer förlossning. Dom säger till mig at packa min väska och komma upp så snart jag kan.
Magnus kommer hem och vi far upp till sjukhuset.
Får sitta en stund och vänta i ett väntrum, men efter ett tag får vi ett eget rum där dom kopplar på plattor på min mage. Dom ska mäta bebisens hjärtljud och se hur ofta mina värkar kommer.
Har inte så speciellt ont.. får väl några sammandragningar, men tänker hela tiden att "Det MÅSTE ju vara värre än såhär!?"
Sköterskan kommer tillbaka in efter ett tag och kopplar bort det igen och tar med sig resultatet och försvinner ut igen (mitt blodtryck hinner hon ta också)
Sen efter nästan en timmes bara väntande (hinner nästan slumra till i stolen jag sitter i) kommer en läkare in och säger att hon vill göra en gyn-undersökning. Så vi traskar iväg till ett rum där hon kan göra detta i.
Jag får vresa upp mig i den här stolen och hon känner efter medans en annan sköterska försöker rubba på bebisens huvud utanpå.
Sen säger hon, "Nä, det var nog inte vattnet som gått utan det var "vattenflytningar""
Jahapp!? Aldrig hört talas om eller varit med om innan, tack och lov!
Sen säger både läkaren och sköterskan att det är ju iaf ett bevis på att någonting håller på att hända, men att det kan dröjja några dagar.
Sedan gör hon världshistoriens snabbaste ultraljud för att se så att barnet har tillräckligt med fostervatten där inne, innan hon säger att allt ser bra ut och undrar om vi hittar tillbaka till rummet själva.
Jag, som fortfarande inte fattat något, vill ju ha mer klara besked "hur mkt är det öppet eller inte öppet?" " Kan det dröjja en hel månad innan det sätter igång?" och "Flytningar? Verkligen?!"
Det vi hinner få svar på är att "Nej, en månad dröjjer det NOG inte, det sätter FÖRMODLIGEN igång inom den närmsta veckan"
Sen försvinner hon iväg och vi traskar bort mot vårat rum för att hämta grejerna innan vi får åka hem igen.
Så jag vet inte.. Känner mig inte så himla mkt smartare efter detta faktiskt.
Man går ju på helspänning hela tiden nu bara för det!!
Så vi står väl egentligen på samma ställe som innan "vattnet" gick igår.. Helvete!
Han kommer säkert, bara för att, hålla kvar sig där inne minst två veckor över tiden.
Nu har man ju inte alls samma lust eller ork att vänta som innan. Man hann ju ställa in sig så igår..
Jaja.. Är väl bara att vara uppe och springa och röra på sig så det kanske kommer igång på riktigt snart då.
Nu ska jag iaf göra mig iordning och dra min röv och bellas röv, hem till mamma. Så får vi se vad vi hittar på idag.
Såhär stor ska föresten bebisen vara nu:
Ha en fortsatt underbar Fredag!!!
Igår var en mkt annorlunda dag.
Det hela började supermys, med att jag och Madde traskade ner till stan för att kika runt lite.
Vi gick till MQ och köpte oss ett varsitt urtjusigt halsband. (Hade presentkort kvavr från förra året som jag var tvungen att göra åt)
Sen gick vi till Smycka och Madde köpte en ny kedja till sitt Thomas Sabo halsband som hon fick av oss i 20års present.
Efter det ringde vi Erika och Charlotte och kolladevar dom höll hus, för att sedan gå och luncha Orions grymt goda sallad.
Där satt vi ett tag och tjatade strunt.. Väldigt trevligt faktiskt.
Sen när vi gick därifrån var jag och Erika tvugna att slinka ner på Åhlénstoaletterna..
(man är ju typ konstant kissenödig nuförtiden)
Så när jag var klar och skulle dra upp mina trosor och tajts.. så rinner det som vatten ner för mina ben!! Sipprar vatten liksom..
Panik och tänker "Sa jag säga till dom andra?? Eller? Det är väl för tidigt? Är det vattnet som går?? Kissade jag på mig?? Ska jag låtsas som ingenting??"
En miljon tankar flög igenom huvudet. Men konstanterade väldigt fort att, Nej, jag kissade inte på mig.
Jag drar iaf upp tajtsen och öppnar dörren och säger till dom andra " öhh... jag tror mitt vatten gick eller nåt!?"
Dom fick nästan mer panik än jag.. Erika " Åh herregud vad ont i magen jag fick nu" , Madde " Åh, nu mår jag illa för jag blir så nervös" och Charlotte " Åh, tänk att jag får vara med om något sånthär!!"
Haha..
Jag har ingen aning om vad jag ska göra härnäst.. Så jag ringer mamma för att höra om hon vet.
Hon misstänker också att vattnet har börjat gå och bestämmer sig för att komma och plocka upp oss, så jag kan åka hem och ringa Förlossningen.
Under tiden ringer jag Magnus och säger att vattnet nog har gått. Han får panik och får fram att jag ska hålla emot så han hinner hem (han var och jobbade i Vårgårda), jag försöker förklara att så fort går det nog inte, för jag har inte det minsta ont.
Kommer hem och ringer förlossning. Dom säger till mig at packa min väska och komma upp så snart jag kan.
Magnus kommer hem och vi far upp till sjukhuset.
Får sitta en stund och vänta i ett väntrum, men efter ett tag får vi ett eget rum där dom kopplar på plattor på min mage. Dom ska mäta bebisens hjärtljud och se hur ofta mina värkar kommer.
Har inte så speciellt ont.. får väl några sammandragningar, men tänker hela tiden att "Det MÅSTE ju vara värre än såhär!?"
Sköterskan kommer tillbaka in efter ett tag och kopplar bort det igen och tar med sig resultatet och försvinner ut igen (mitt blodtryck hinner hon ta också)
Sen efter nästan en timmes bara väntande (hinner nästan slumra till i stolen jag sitter i) kommer en läkare in och säger att hon vill göra en gyn-undersökning. Så vi traskar iväg till ett rum där hon kan göra detta i.
Jag får vresa upp mig i den här stolen och hon känner efter medans en annan sköterska försöker rubba på bebisens huvud utanpå.
Sen säger hon, "Nä, det var nog inte vattnet som gått utan det var "vattenflytningar""
Jahapp!? Aldrig hört talas om eller varit med om innan, tack och lov!
Sen säger både läkaren och sköterskan att det är ju iaf ett bevis på att någonting håller på att hända, men att det kan dröjja några dagar.
Sedan gör hon världshistoriens snabbaste ultraljud för att se så att barnet har tillräckligt med fostervatten där inne, innan hon säger att allt ser bra ut och undrar om vi hittar tillbaka till rummet själva.
Jag, som fortfarande inte fattat något, vill ju ha mer klara besked "hur mkt är det öppet eller inte öppet?" " Kan det dröjja en hel månad innan det sätter igång?" och "Flytningar? Verkligen?!"
Det vi hinner få svar på är att "Nej, en månad dröjjer det NOG inte, det sätter FÖRMODLIGEN igång inom den närmsta veckan"
Sen försvinner hon iväg och vi traskar bort mot vårat rum för att hämta grejerna innan vi får åka hem igen.
Så jag vet inte.. Känner mig inte så himla mkt smartare efter detta faktiskt.
Man går ju på helspänning hela tiden nu bara för det!!
Så vi står väl egentligen på samma ställe som innan "vattnet" gick igår.. Helvete!
Han kommer säkert, bara för att, hålla kvar sig där inne minst två veckor över tiden.
Nu har man ju inte alls samma lust eller ork att vänta som innan. Man hann ju ställa in sig så igår..
Jaja.. Är väl bara att vara uppe och springa och röra på sig så det kanske kommer igång på riktigt snart då.
Nu ska jag iaf göra mig iordning och dra min röv och bellas röv, hem till mamma. Så får vi se vad vi hittar på idag.
Såhär stor ska föresten bebisen vara nu:
Ha en fortsatt underbar Fredag!!!
Kommentarer
Postat av: louise
jösses vilken händelserik dag =) man undrar ju varför inte dom på bb kunde vara lite tydligare till er?! kramisar!
Trackback
