camilla ahnstedt

Ett tag sedan jag var inne och skrev något härinne nu.
Men jag hoppas ni fattar varför :)

Kan ju börja med att berätta från början (fast en förkortad version)

Lördagkvällen (den 6/3) låg jag och Magnus och kollade på Melodifestivalen och myste. Sen när det var slut så sa Magnus att han nog skulle gå och lägga sig, för han kände på sig att något snart skulle hända..
Jag tyckte han var löjlig och sa att jag stannar uppe lite till.
Vaknade upp i soffan vid 11 av att det kändes som en vattenballong gick sönder i mig!
Försökte hasa mig ur soffan, fort som fan, för att inte läcka vatten på den.
Sen upp och säga till Magnus "Öhh..Magnus.. Vakna! Mitt vatten har nog gått..eller.. och joo det gör det!!!"
sen sprang jag in på toaletten och ställde mig i duchen.
Ringde upp till sjukhuset och dom sa till oss att komma in.

När vi kom upp fick jag sitta med plattor på magen så dom kunde se att barnet mådde bra m.m.
Sen sa sköterskan att jag fick välja om jag ville stanna kvar eller åka hem.. För det kan ändå ta upp till 2 dygn efter att vattnet gått.
Så då kände jag att det var lika bra att åka hem... fast värkarna hade börjat kännas av lite mer.
När vi väl kom hem igen så satte värkarna igång mkt mer.. Men låg i sängen och försökte sova lite iaf.. men efter en timme gav vi upp och Magnus ringde upp igen.. och än en gång fick vi åka in.

När vi kom upp andra gången så var kl runt halv 3. Sköterskan frågade om jag ville bada.. Och det kunde jag väl tänka mig.
(Fast det hanns inte med i slutändan..)
Fick börja andas syrgas direkt när jag kommit in på rummet..
2,5 timmar senare fick jag ryggbedövning (det var fanemig ingen rolig historia!!) Sköterskorna sa att efter ryggbedövningen nu så kan värkarna stanna av och att det fortfarande kan ta lång tid innan det är över..
2timmar senare så satte krystvärkarna igång.. och en timme senare (kl 8.12) var han ute!
Våran lilla underbara, perfekta lilla skatt!! John LIAM Ahnstedt

Så allt som allt tog det väl ca 5,5 timme. Inte så utdraget iaf, men smärtfritt?! Absolut inte!!

Sen så var vi i våran lilla bubbla på sjukhuset fram till Tisdagen då vi fick åka hem.

Helt underbar att komma hem.. fast samtidigt otäckt.
Har ju aldrig behövt ha hand om en sån liiiten bebis helt själva. Andra kan ju komma och gå.. men vi måste ju alltid stanna kvar, kan ju liksom inte smita undan bara för det blir lite jobbigt.

Så hela förra veckan gick ju egentligen åt till att börja lära känna lilla Liam.
Det var lite tufft i början, när han inte fick i sig tillräckligt med mat och bara gick neråt i vikt och han fick klippa tungbandet för hans lilla tunga var lite för kort. (men det var inget stort ingrepp.. han märkte det inte ens)
Men så i Fredags så kändes det som att det började vända.
Och på lördagen när vi var på sjukhuset så hade han mkt riktigt börjat gå upp i vikt igen. Så skönt!

Så förhoppningsvis så går den här veckan bara bättre och bättre. Hade varit skönt att ha kommit in i det hela lite innan man ska börja vara hemma själv.

Inatt har han knappt sovit något alls.. Han har haft sån knip i magen. :(
Stackars liten.
Så idag får det bli väldigt lugnt och skönt. Så vi alla tre kan vila upp oss igen och bli normala. (både jag och Magnus har hysterisk huvudvärk pga sömnbristen)
Nää..nu får jag runda av. Liam behöver få i sig lite mat!

Ha en underbar dag i det fina vädret!!







VÅRAN LILLA ÄLSKLING!!!!